Bilen var packad till max, barnen och vi var förväntansfulla och fylld med glädje! ÄNTLIGEN skulle vi åka till Vemdalen för att åka en massa skidor, leka i snön och fira julafton!
Vi mötte upp Maria & Tobias på McDonalds för att bege oss ut på E4:an. Jag som trodde att våran bil var fullproppad med saker fick då se att deras var betydligt mer fullpackad!! Det måste ha sett lite roligt ut när det kommer två exakt likadana Volvo v 70 åkandes efter varann och lika mycket packning i!!
Vi lekte och sjöng i bilen pojkarna hade kuddkrig, här måste vi ha åkt förbi Iggesund eller något annat ställe där det luktade skunk eftersom att både E och barnen inte ville ha sitt luktsinne framme!?
Själv så kände jag inte något!?
Resan kändes alldeles lagom lång, självklart så slutade våra DVD-skärmar att fungera i bilen, undra hur man klarade av långa bilresor när man var barn själv?
gud så tråkigt man måste ha haft!
Det är ingen dålig vy vi blev välkomnad av när vi kom till Vemdalen, där ligger den fina vita snön i backarna och bara väntar på att vi ska åka på den!
Dagen D var kommen och vi begav oss ner till skidshopen som alla andra tydligen också skulle göra, med två små barn och en karl som inte nöjer sig med vad som helst började jag känna svetten rinna på ryggen och tålamodet tryta, men efter 1 timme i uthyrningen och efter en kommentar till uthyrningskillen om att
"ingen har väl dött av ett benbrott" hade vi äntligen fått på oss utrustningen och begav oss till backen!
Och inte vilken backe som helst utan barnbacken!
Det var första gången pojkarna skulle stå på ett par skidor och jag som inte åkt på ca 10 år skulle hjälpa Albin och E skulle hjälpa Viktor.
Allt gick galant, mycket ramlande i början med med en vilja av stål ville Albin prova den större barnbacken, hela klanen åkte dit och började köra där.
Albin körde upp med liften själv och han hade börjat lära sig svänga, när jag kom med den briljanta idén om att han skulle kunna stå mellan mina ben för att känna på farten.
Sagt och gjort så åker vi ner för backen, hans pjäxor/skidor pressar ut mina och jag orkar inte hålla emot, då jag märker att det kommer gå åt helvete rent ut sagt!
Mina ben går ut i split och jag hör hur det smäller till i höger knä, jag börjar slå i snön ocu ser mig om efter hjälp, samtidigt som jag inte vill visa Albin att jag har ont.
Ingen kommer, och det känns som om jag ska svimma. Det kommer en tjej förbi och ser hur ont jag har, hon stannar och frågar om jag behöver hjälp ner, lite envist så säger jag NEJ. Hon hjälper mig upp på benen och då kommer E, jag försöker ta ett steg när jag märker att benet inte håller och det bara ramlar ihop!
AJAJAJJAJ, hon åker ner och hämtar skotern....men vad pinsamt tänker jag endast 100 meter från liften i barnbacken och jag tar mig inte ner.???
resten är som ett töcken när smärtan är olidlig, men sjuksköterskan tar mig till stugan för att sedan tillkalla ambulans, ojojojjo barnbacken och Ambulans, herre gud så klumpig jag är!
Nere i Hede blev det röntgen och morfin för smärtan, min chans att fira julafton på sjukhuset i Östersund var ganska så hög då dom trodde mitt knä var av.
men tur i oturen var det inte av och jag fick komma hem från sjukhuset med ett stabiliserat knä, stark medicin och kryckor..tack gode gud!
Så nu är det två veckors sjukskrivning och jag håller tummar och tår för att det går över på två veckor, och att det inte blir nå mer komplikationer.
dom håller på med uteslutnings metoden just nu...
något positivt med detta är att jag kommer få grymt starka axlar och handleder.....
Fortsättning följer.......
