Snacka om att man inte ska ta livet förgivet..
Jag sa hej då till E och åkte iväg mot jobbet, innan hjälpte E mig med att skrapa is från bilen och jag påpekade flera gånger hur farligt det är med underkylt regn .
Jag åkte på Stugsundsrakan som jag gör varje dag, i backspegeln såg jag en tjej som sprang för livet för att hinna med bussen och jag småskrattar för mig själv eftersom det 15 år tidigare var jag som sprang där, tyvärr så såg jag inte om hon kom med bussen.
Plötsligt känner jag hur bilen får sladd och jag börjar att parera bilen för att inte snurra runt och orden som pappa alltid säger kom upp i skallen:
- Om du får sladd, koppla ur och bromsa.
, men det var ju bara till att följa med i bilens rörelse.
Jag kommer ihåg att jag tänkte: NEJ bara jag inte får möte...
Innan jag visste om det hörde jag en smäll och det tog stopp, och där satt jag klistra i snödrivan med bilen på felsida vägen och åt fel håll.
När jag snurrade gick allt i slowmotion, och alla sinnen kom till sin spets, gruset som låg i snövallen blev som stora stenar, träden som var vid vägen såg jag väldigt nära, och adrenalinet bara pumpade.
Där satt jag med en kvaddad bil ( trodde jag) allt blev bara tyst och tiden stannades upp. Jag kollar i backspegeln för att se så att inte någon annan bil hade fått vejat för mig. Som tur var så var det inte en bil så långt ögat kunde nå!!
Så jag knäppte på varningsblinkersen och klev ur bilen för att kolla hur det hade gått med den. Med mig var det bra, en liten chock kan jag erkänna att jag fick, för jag visste inte om jag skulle AS-garva som jag oftas gör vid chock eller om jag skulle gråta...
Lite skakis ringer jag till E och berättade¨vad som hänt, bilar åkte förbi och kollade på mig som om jag var en apa i bur, inte så att någon stannade och fråga om dom skulle hjälpa till?
Tillslut kom en snäll själ och stannade för att hjälpa till, vi försökte att få loss bilen men den satt fast, efter ett tag kom E och med två man och en gasande Peugot kom jag ur snövallen med en tillknölad reg skylt och en list som hamnade lite fel!
Efter så kom alla : tänk om , tänk om,....
Så man ska ju inte ta livet allt för givet.
