Så efter 119 raka matcher på bänken fick han alltså ÄNTLIGEN beträda den allsvenska arenan "på riktigt"
Vi fick reda på att han skulle spela på Lördagen, jag blev rörd till tårar av total lycka, grabbarna blev i extas och E blev ganska så tyst.
Jag märkte på honom att han ibland försvann från verkligheten och gick in i sin "bubbla" och han började smått ladda.
När nyheten hade lagt sig så satte vi oss i soffan och bollade en massa mental träning, lyssnade lite på Olof Röhlander, gick igenom en massa senarium och han kom på ganska så snabbt att det vara bara att förbereda sig som till vilken match som helst!
Lördags kvällen spenderade vi hos Camilla och Lars, och det var ganska så skönt att tänka på något annat än PEMIÄREN!
Söndagen gick, E hade träning och allt kändes jätte bra.
När måndagen kom så var jag super nervös, illamående och kunde knappt tänka klart!
Vi 4 åkte ner till Gävle och lämnade av en lugn och taggad E på kansliet.
Albin, Viktor och jag gick ner på stan för att träffa en annan spelarfamilj.
Nerverna var utanpå kroppen vid detta skede!
När vi kommer till strömvallen så träffar vi massor av folk som
lyckönskar till E.
Högtalarna börjar spela Tomas DiLeva och spelarna gör entré på planen, och DÄR står han MIN man, redo för att göra sina första 90 minuter i allsvenskan, succé eller plattpannkaka var att återstå och se, förra året förlorade GIF mot Åtvid med 6-1 och 2-1.
Dom ropade upp laget och i högtalarna hörs: Och allsvenskt debut nr 22 Emil Hedvall, dörmer jag, eller är detta på riktigt, jag filmade lineup för att komma ihåg det eftersom jag vid detta tillfälle hade en puls på 180!
Domaren startar matchen och DÅ känner jag plötsligt en trygg känsla i kroppen, detta kommer ju att gå bra, utespelarna spelade så harmoniskt och bra!!
Det värsta var de 3 sista minuterna i matchen då var det en kräk känsla i hela kroppen och jag orkade knappt titta..
En liten kille som satt bakom oss skrek: Bra räddning Emil, då vräker Albin lite stolt ur sig:
- Åhh, vad jag längtar tills jag får följa med min pappa Emil Hedvall ner till omklädningsrummet!!!
Sen blåser domaren av matchen och ett totalt jubel bryter ut!
Det är alltså klart 1-0 i premiären, GIF har vunnit en premiär för första gången sedan de kom upp i allsvenskan, E lyckades göra en kanon räddning i slutet av matchen!
Sedan började mediaupproret, det var TV-intervju, press som ville prata och massor av människor som ville gratulera honom!
¨
Han hade med sig Albin och Viktor ner i omklädningsrummet men Albin kom tillbaka upp igen med andan i halsen och sa:
- Mamma, jag vill inte vara där det luktar så mycket svettiga kalsonger!
En sån debut, en sån helt otrolig debut han gjorde jag är så stolt över honom!
Han hade "lyckligtvis" glömt telefonen hemma, när han kom hem var det 9 missade samtal, 20 olästa sms och en massa FB gratulationer!
Men efter att han pratat en hel del i telefonen med en massa tidningar så satte vi oss i soffan och njöt av den härliga känslan!!
När vi sedan kollade på fotbollskväll så pratade dem om E, och det var en riktigt overklig känsla att höra dem prata om honom!!
Men jag unnar honom detta så otroligt mycket, efter 119 matcher på en hård bänk lyckas gå ut och prestera så bra är beundransvärdt , och trägen vinner oftast!
HEJ!
