måndag 15 april 2013

Like a rock??

Då var allt klart, och vad bra det har gått!!
Jag kan säga att jag inte haft någon påtaglig smärta alls, jag har däremot haft ett konstant snurr i skallen, av medicinerna!
Det började ju bra när jag kom in på OP och dom säger lite panikartat: 
- Men hon ska väl inte operera ryggen??
 

Öhh, nää knä!
Dom hade dukat upp fel operationsbord med ett ryggbord och jag fick så snällt sätta på mig de blåa sockerplasten och gå graciöst i  mina stödstrumpor över till knäbordet.
LITE nervös blev jag då, men ängeln till narkossköterska såg det på mig och gav mig en avslappnande dos i blodet och innan jag visste av det så låg jag i den absolut skönaste skönhetssömn jag varit med om på länge!!
Jag vaknar upp av att dom säger: Micaela nu är vi klara, i svar får dom: 
- Jag måste kissa.
Dom svara: 
- Men du får inte gå på benet innan vi röntgat det då får dom till svar: 
- Men ta hit en karl som kan bära mig till toan då!
sagt och gjort så kom Lasse å räddade mig från kateter och "kiss i kopp" han hjälpte mig så snällt  till toan, där han fick en snäll komplimang av den yrvakna patienten: 
Jaha, nu får du dra ner trosorna på en tjej å....sedan så fick han snällt hjälpa mig tillbaka till sängen där jag fortsatte min skönhetssömn i flera timmar!



När jag vaknar så är det dags för sjukgymnast, sprutträning och så ska jag STÅ upp, allt det gick väl sådär. 
Efter många försök så stod jag på benen och det var dags för E att komma och hämta mig.
När E kommer så är han väldigt hungrig och måste stoppa något i magen DIREKT. 
Dessvärre kom läkaren då och E ville oxå höra hur det hade gått.
Efter ca 5min så säger E: 
- Micaela jag måste gå NU!
E piper iväg och jag och läkaren pratar klart i lugn och ro.
det tar ett bra tag innan E kommer tillbaka och när han väl gör det så ser han riktigt konstig ut?? 

Då visar det sig att han fick en svimattack när läkaren var inne hos mig, E gick ut för att hämta luft, och sprang i korridoren som en ekorre, tillslut när han känner att nu försvinner han så kastar han sig i en säng som stod i korridoren och tar benen i högläge, svetten bara dryper från honom.
När han ligger där hör han fotsteg som närmar sig och han vill inget annat än att försvinna från sängen. 
När E kollar upp så är det min läkare som står där och frågar: 
- Hur mår du? 
E svara att det är ingen fara, i nästa andetag så frågar han läkaren om det var jag som hade skickat honom? 
Läkaren säger åt E att jag inte skickat honom och att han tänkte köra in honom på avdelningen för uppsikt!
E kommer in på avdelningen men får stopp innanför 
dörren för hans värsta fara var att jag skulle se honom liggandes i en sjukhussäng med läkaren brevid!!
Som tur var så gjorde jag inte det och han kvicknade till, men jag lovar älskling att nästa gång så tror jag att någon mer "stadig" får komma och hämta mig från sjukhuset!!



onsdag 10 april 2013

Imorgon smäller det!

Nu är det nära, tidigt imorgon bitti smäller det! 
Jag känner oro, tänk om det inte blir bra? 
Tänk om jag aldrig blir bra? HUR ont kommer det att göra, 
och tänk om min dröm ännu en gång går i krasch!?


                                                  

Men jag måste tänka positivt även denna gång! 
Detta är en rutinoperation för kirurgen, mitt knä kommer att bli mycket bättre, starkare och ett knä som jag kan lite på, jag kommer springa tjejmilen den 7 september och jag kommer komma tillbaka fortare än Bernhard och jag kommer att klara av fysproverna i Januari...
Måtte karma vara på min sida imorgon!



Hej hå!


tisdag 9 april 2013

Karma??

Om man har skyldigheter så borden man väl ha all rätt till att få reda på sina rättigheter!














söndag 7 april 2013

Vår(t) i sovrum!

 Eftersom våren inte vill komma riktigt än så har jag börjat gjort vår i vårt sovrum!

E är påväg till Norrköping och här hemma har jag två sjuklingar, så min förhoppning om att fortsätta vårstädningen här hemma får jag nog lägga på vänt någon dag! 


Vårt vigselbevis som har legat och dammat i en låda under tre år fick en fin plats på byrån!


lördag 6 april 2013

Look a like!

Albin kommer ut ur badrummet och har använt mitt smink för att sminkat skägg så att han skulle se ut som pappa.!
Resultatet blev ju slående likt far sin! 



Sådan son sådan far..


Efter ett tag så kommer lilltjorven ut. och självklart så skulle han inte vara sämre. han valde att sminka HELA ansiktet!





fredag 5 april 2013

nödslakt?

Igår ringde E mig när jag var på simträning och sa att vi måste åka å hämta grabbarna i stugan för mamma hade ramlat och gjort sig illa och pappa och mamma var tvungen att åka in till akuten.

E och jag åkte upp med ilfart och möttes av en mamma med ett knä som såg helt missformat ut.
Jag fick ta med mig mina kryckor för hon kunde inte stödja sig på benet.

När vi kommer upp så såg vi ett fat med paprika på? 
Jag undrade vad det var, mamma berättade att när hon hade ramlat så hade Viktor blivit så rädd så att han sprang och gömde sig och Albin blev så orolig och bestämde sig för att PAPRIKA var bra att äta när man mådde dåligt, så han ställde sig och sköljde och hacka paprika medan Vicke smög sig ut från sitt gömställe och undrade hur det gick!!


När jag levererade kryckorna så kom nästa kommentar: 
Men mormor, nu hoppas jag att inte kryckorna spricker utifall du väger för mycket.
Det lättade upp stämningen en hel del.

När vi sedan sitter i bilen påväg hem så kläcker Vicke ur sig: 
- Kommer mormor att bli avlivad nu??

Jag och E började skratta och tänkte rubriken: 
Kvigan Mormor ramlade och slogknä, det blev nödslakt....

Grabbarna var väldigt orolig över sin älskade mormor och hade svårt att somna, men när vi senare fick ett samtal av henne så blev grabbarna glada och lyckades hitta ro!!


Familjen knä var det va!?


Premiärlejonet var ju fint!

 Då  var det gjort, det som vi väntat på, haft våra dippar inom, men alltid stått vid hans sida och peppat i motgång och framgång i allt för att E skall få uppleva det som han drömt om!

Så efter 119 raka matcher på bänken fick han alltså ÄNTLIGEN beträda den allsvenska arenan "på riktigt"
Vi fick reda på att han skulle spela på Lördagen, jag blev rörd till tårar av total lycka, grabbarna blev i extas och E blev ganska så tyst. 
Jag märkte på honom att han ibland försvann från verkligheten och gick in i sin "bubbla" och han började smått ladda. 


När nyheten hade lagt sig så satte vi oss i soffan och bollade en massa mental träning, lyssnade lite på Olof Röhlander, gick igenom en massa senarium och han kom på ganska så snabbt att det vara bara att förbereda sig som till vilken match som helst!
Lördags kvällen spenderade vi hos Camilla och Lars, och det var ganska så skönt att tänka på något annat än PEMIÄREN!

Söndagen gick, E hade träning och allt kändes jätte bra. 
När måndagen kom så var jag super nervös, illamående och kunde knappt tänka klart! 
Vi 4 åkte ner till Gävle och lämnade av en lugn och taggad E på kansliet. 
Albin, Viktor och jag gick ner på stan för att träffa en annan spelarfamilj. 
Nerverna var utanpå kroppen vid detta skede! 
När vi kommer till strömvallen så träffar vi massor av folk som 
lyckönskar till E.

Högtalarna börjar spela Tomas DiLeva och spelarna gör entré på planen, och DÄR står han MIN man, redo för att göra sina första 90 minuter i allsvenskan, succé eller plattpannkaka var att återstå och se, förra året förlorade GIF mot Åtvid med 6-1 och 2-1.

Dom ropade upp laget och i högtalarna hörs: Och allsvenskt debut nr 22 Emil Hedvall, dörmer jag, eller är detta på riktigt, jag filmade lineup för att komma ihåg det eftersom jag vid detta tillfälle hade en puls på 180! 

Domaren startar matchen och DÅ känner jag plötsligt en trygg känsla i kroppen, detta kommer ju  att gå bra, utespelarna spelade så harmoniskt och bra!! 
Det värsta var de 3 sista minuterna i matchen då var det en kräk känsla i hela kroppen och jag orkade knappt titta..
En liten kille som satt bakom oss skrek: Bra räddning Emil, då vräker Albin lite stolt ur sig:
- Åhh, vad jag längtar tills jag får följa med min pappa Emil Hedvall ner till omklädningsrummet!!! 

Sen blåser domaren av matchen och ett totalt jubel bryter ut! 
Det är alltså klart 1-0 i premiären, GIF har vunnit en premiär för första gången sedan de kom upp i allsvenskan, E lyckades göra en kanon räddning i slutet av matchen! 

Sedan började mediaupproret, det var TV-intervju, press som ville prata och massor av människor som ville gratulera honom! 
¨
Han hade med sig Albin och Viktor ner i omklädningsrummet men Albin kom tillbaka upp igen med andan i halsen och sa:
-  Mamma, jag vill inte vara där det luktar så mycket svettiga kalsonger! 

En sån debut, en sån helt otrolig debut han gjorde jag är så stolt över honom! 
Han hade "lyckligtvis" glömt telefonen hemma, när han kom hem var det 9 missade samtal, 20 olästa sms och en massa FB gratulationer!
Men efter att han pratat en hel del i telefonen med en massa tidningar så satte vi oss i soffan och njöt av den härliga känslan!!

När vi sedan kollade på fotbollskväll så pratade dem om E, och det var en riktigt overklig känsla att höra dem prata om honom!!
Men jag unnar honom detta så otroligt mycket, efter 119 matcher på en hård bänk lyckas gå ut och prestera så bra är beundransvärdt , och trägen vinner oftast! 
HEJ!