bajs bajs baby!

Jag var till min sjukgymnast i måndags och allt såg bra ut, förutom mitt "knäpp" som jag har i knäskålen, det hämnar mig när jag har utsträckt spänt läge på benet och skall tillbaka till böjt.

Sjukgymnasten höll i knäskålen och då gick det mycket bättre, han trodde att min insida lårmuskel var försvagad och höll inte knäskålen på plats, han rekommenderade mig att köpa ett knäskydd och använda det i de mest utsatta lägena!   

Han sa även att jag kunde börja ta korta snabba promenader, gissa om jag blev lycklig !!

Så igår var jag och köpte ett knäskydd som kändes jätte bra och idag i regn och rusk skulle jag göra debut med PW, laddad och taggad!

Jag började att gå lugnt för uppvärmning, när jag sedan hade gått i 5 minuter så skulle jag öka takten, MEN det gick ju så klart INTE!! 

Jag kände mig som en låghalt som försökte komma framåt, jag kan lova att tårarna

inte var långt borta och det kändes som om detta ALDRIG kommer att bli bra!! 

Jag halta mig runt stugsundsudden med tårarna i halsen och kände mig som världens sämsta, när jag kom hemåt så skulle jag ta mig upp för en ganska brant backe, å då tänkte jag att nu jäklar så trampar jag på, vilket jag gjorde och det kändes BRA...tårarna försvann och de positiva tankarna kom tillbaka, jag är stark i knäet, men det hänger inte med när jag ska försöka öka tempot!!

Väl hemma så berättade jag för E om min tråkiga "PW runda" han säger

- ja men Micaela, detta är första gången som du tar en riktig promenad på 2 månader, tror du att du skulle vara som förr???? 

Det kommer bara bli bättre!! 

Han har alldeles rätt i vad han säger, men ibland är det svårt att acceptera när man vill så mycket mer!!! 

Jag är glad att jag har varit och lyssnat på denna otroligt inspirerade mannen, Anders Olsson som har klarat det mesta på ren envishet och träning!! 

Ingen ting är omöjligt och resan fortsätter!!!  

Dag ett på resan!

Igår var första dagen på en lång rehab resa i gymmet! 

Cykling 10 min, baksidaben curl, boll mot vägg benböj, balansplatta, tåhävning, bäckenlyft, sedan körde jag lite TRX övningar själv, men jag kan lova att musklerna i benet INTE är så starka och mitt högra lår har blivit betydligt mycket mindre!!! 

Men bara att ha tränat lite så känns det mycket bättre i knoppen och rörligheten i knät känns mycket mjukare!!

Nästa vecka tänker jag komplettera gympassen med att gå ner i bassängen och köra lite wetbelt och "springa" i vattnet.

Om två veckor så skall jag tillbaka till Sjukgymnasten för ytterliga koll...

Nu är det bara att kämpa, tänka positivt och se fram mot målet och förhoppningsvis så kommer detta att gå vägen!!

Viljan finns ni skall den bara omvandlas till verklighet!!!!

knapra kudde!

Nu är stygnen eller klamrarna tagen, fy och blä vad det gjorde ont. 

Klammern i knävecket hade vuxit fast och jag profylaxandades och skrek om vart annat...tillslut så hotade dom med en bedövningsspruta och då var det bara till att tugga sjukhuskudde och låta dom dra ut klammern...jag kunde ju inte bli bedövad eftersom jag skulle träffa sjukgymnasten efteråt...

Jag träffade sjukgymnasten och han gav mig de nya övningarna, spänna lårmuskeln på 3 olika sätt, Bäckenlyft, böj-övning ( har bara 90 graders vinkel just nu i knät), benböj från högre än en stol och tyngd överflyttning från ben till ben.

Det är lätta övningar med som dessvärre känns jättemycket eftersom min lårmuskel inte existerar!

Om två veckor skall jag tillbaka till Sjukgymnasten och då ska vi in i gymmet och köra lite fler övningar, och det LÄNGTAR jag till!!! 

Den långa resan har nu börjat, och det är bara att skynda långsamt! 

Like a rock??

Då var allt klart, och vad bra det har gått!!

Jag kan säga att jag inte haft någon påtaglig smärta alls, jag har däremot haft ett konstant snurr i skallen, av medicinerna!

Det började ju bra när jag kom in på OP och dom säger lite panikartat: 

- Men hon ska väl inte operera ryggen??

 

Öhh, nää knä!

Dom hade dukat upp fel operationsbord med ett ryggbord och jag fick så snällt sätta på mig de blåa sockerplasten och gå graciöst i  mina stödstrumpor över till knäbordet.

LITE nervös blev jag då, men ängeln till narkossköterska såg det på mig och gav mig en avslappnande dos i blodet och innan jag visste av det så låg jag i den absolut skönaste skönhetssömn jag varit med om på länge!!

Jag vaknar upp av att dom säger: Micaela nu är vi klara, i svar får dom: 

- Jag måste kissa.

Dom svara: 

- Men du får inte gå på benet innan vi röntgat det då får dom till svar: 

- Men ta hit en karl som kan bära mig till toan då!

sagt och gjort så kom Lasse å räddade mig från kateter och "kiss i kopp" han hjälpte mig så snällt  till toan, där han fick en snäll komplimang av den yrvakna patienten: 

Jaha, nu får du dra ner trosorna på en tjej å....sedan så fick han snällt hjälpa mig tillbaka till sängen där jag fortsatte min skönhetssömn i flera timmar!

När jag vaknar så är det dags för sjukgymnast, sprutträning och så ska jag STÅ upp, allt det gick väl sådär. 

Efter många försök så stod jag på benen och det var dags för E att komma och hämta mig.

När E kommer så är han väldigt hungrig och måste stoppa något i magen DIREKT. 

Dessvärre kom läkaren då och E ville oxå höra hur det hade gått.

Efter ca 5min så säger E: 

- Micaela jag måste gå NU!

E piper iväg och jag och läkaren pratar klart i lugn och ro.

det tar ett bra tag innan E kommer tillbaka och när han väl gör det så ser han riktigt konstig ut?? 

Då visar det sig att han fick en svimattack när läkaren var inne hos mig, E gick ut för att hämta luft, och sprang i korridoren som en ekorre, tillslut när han känner att nu försvinner han så kastar han sig i en säng som stod i korridoren och tar benen i högläge, svetten bara dryper från honom.

När han ligger där hör han fotsteg som närmar sig och han vill inget annat än att försvinna från sängen. 

När E kollar upp så är det min läkare som står där och frågar: 

- Hur mår du? 

E svara att det är ingen fara, i nästa andetag så frågar han läkaren om det var jag som hade skickat honom? 

Läkaren säger åt E att jag inte skickat honom och att han tänkte köra in honom på avdelningen för uppsikt!

E kommer in på avdelningen men får stopp innanför 

dörren för hans värsta fara var att jag skulle se honom liggandes i en sjukhussäng med läkaren brevid!!

Som tur var så gjorde jag inte det och han kvicknade till, men jag lovar älskling att nästa gång så tror jag att någon mer "stadig" får komma och hämta mig från sjukhuset!!

Imorgon smäller det!

Nu är det nära, tidigt imorgon bitti smäller det! 

Jag känner oro, tänk om det inte blir bra? 
Tänk om jag aldrig blir bra? HUR ont kommer det att göra, 
och tänk om min dröm ännu en gång går i krasch!?

                                                  

Men jag måste tänka positivt även denna gång! 

Detta är en rutinoperation för kirurgen, mitt knä kommer att bli mycket bättre, starkare och ett knä som jag kan lite på, jag kommer springa tjejmilen den 7 september och jag kommer komma tillbaka fortare än Bernhard och jag kommer att klara av fysproverna i Januari...

Måtte karma vara på min sida imorgon!

Hej hå!

30 days to go!

WIHOOO!! 

Jag har fått tid för operation och det blir den 11 april i Bollnäs.

Det sjuka var att när jag ringde till operationssamordnaren och fick tiden så berättade hon då vilken läkare som skulle operera mig.

En timme senare på jobbet så kommer läkaren privat till badhuset för att bada, jag hade mina aningar om att det var han som skulle göra ingreppet, så jag tog mig mod och gick och frågade om han var Wisserlinck.

Japp, så var det. 

Jag berättade vem jag var och att han skulle operera mig, vilket han visste =)  

Sedan tog han sig tid att berätta hur det går till väga och jag känner mig i helt trygga händer!!

Så i September hoppas jag på att vara HELT återställd och kunna vara med i löpträningen igen.

Jag och Bernhard ( Daniel Bernhardsson) har en lite tävling om vem som skall vara tillbaka först, jag tänker inte vara lättslagen om jag säger så, för uppsatta mål är det BÄSTA jag vet!!

  

Operation nästa!

Jag for till Ortopeden med mitt MR svar i väskan och tänkte att nu jäklar ska jag se hur mycket dom kan.

Ortopeden kom in och det var min kompis pappa som var ortoped. 

Han börjar berätta att han kollat igenom mina papper och även pappren från förra olyckan.

Jag får berätta hur jag känner idag och mina problem. 

När jag sedan berättar att jag gjort MR redan och har svaret med mig så säger han:  

-Jag vill inte se det utan jag vill försöka lista ut det.

1-0 till läkaren, shit vad roligt med en läkare som VILL och brinner för sitt jobb!!

Han undersöker mig, och sedan säger han: 

- Ja, jag tror att korsbandet är av, sedan efter en stund så säger han: 

- Jag tror även att inre menisken är skadad, 2 rätt av 3 möjliga!

Han läser mitt MR svar och förklarar vad som står där för mig, 

Jag har alltså ett korsband (främre) som är av, min menisk är skadad och jag har en led som är intryckt och som man inte kan göra något åt just nu.

Jag har stora benmärgsödem och vätska i benmärgen, samt att jag har vätska i knäleden. 

Läkaren sa:  

- Ja detta blir operation för dig, såhär kan du inte ha det.

- Vill du bli Opererad i Bollnäs? 

- Ja, svarade jag.

Han börjar skriva ner längd vikt och blodtryck.

Sedan säger han:

- Det här kan gå fort till Operation, eftersom så här han du inte gå och ha ont!

Fort i en läkars perspektiv vad är der? 1,2,3 månader eller är det veckor? 

Jag vill ju inte ta ut något i förskott eftersom jag har gått den 

långa vägen förr utan att det blev något resultat!

Han berättar att man har 3 mån vårdgaranti men skall sätta upp mig på 

förtur och hoppas på att det!

Sedan frågar jag honom om jag kan söka in till PHS och OM jag skulle kunna löpa i Maj/ Juni, han ser på mig och säger: 

- Nä, det kommer vi inte hinna eftersom det är 6 mån rehab på korsband du kommer att kunna leva ett helt normalt liv efter några veckor, men måste träna upp knät från grunden.

 Jag börjar räkna 6 månader det betyder att jag kommer vara helt klar i September TIDIGAST.

Sedan pratar vi träning och jag kan köra allt utom extrem belastning på knät! 

Jag går från den duktige och förtroende ingivande ortopeden med ett STORT leende på läpparna! 

Det har alltså tagit exakt 1 månad och 2 veckor tills jag fick redan på EXAKT vad som var fel i mitt knä, jag har fått höra 3 olika diagnoser ( avslitet ledband, meniskskada med helt korsband, korsbandsskada och meniskskada) med det som Allgulander sa endast 2 veckor efter olyckan visade sig vara korrekt!!

Jag sa att jag skulle vara pain in the ass och det lovar jag att jag har varit!! MEN jag har även kommit någon vart med det också! 

Så det är lycka blandat med förtvivlan som jag nu vänder blad i denna bok och bara ser framåt!!!

MR

Ja, då har man varit nere i Uppsala på snabb visit, och vilken fantastisk bra klinik det var!

Jag kom en timme tidigare med tåget och gick och anmälde mig, vilket resulterade i att jag fick komma in en halvtimme tidigare på MR.

Allt gick på 20 minuter och jag försökte flirta så fint med den asiatiske manlige sköterskan som kallade mig Miaella för att få ut ett svar OM dom hade sett något, men med kinesisk brytning sa han bestämt: Din dotor linger dig och belättar..nog talat om det!!.

gissa om man längtar efter ett samtla nu!

Igår när jag kom hem hade jag fått min remiss till ortopeden, så på ons ska jag till honom, med den remissen låg även ett formulär ang. operation och en massa olika frågor, den sista frågan var: Om du får en "akut tid" kan du så komma med kort varsel till operation. Hmm är detta alltså redan bestämmt?.om så är fallet så blir jag imponerad! 

Nu är det inte många dagar kvar tills min stora kärlek kommer hem, här hemma räknar vi ner!

Viktor lånade min telefon och hade på alldeles egen hand skrivit detta! 

Turdag

 Idag måste ha varit min turdag, jag ringde till Magnet röntgen i Uppsala och jag har fått tid där NU PÅ ONSDAG! 

Bara två dagar kvar tills jag får ett svar, det känns så himla bra och vilka trevliga människor det var jag pratade med, dom hade även beställt ner mina gamla plåtar från MR i Huddik !! 

Det ska bli så skönt att få ett slut på denna dåliga bok! 

När jag kom hem och mitt lyckorus ännu inte hade lagt sig så ser jag hur "någon" ställt en snöslunga på vår uppfart !! 

HELT underbart , nu kan även jag "skotta" snö och det brukar ju aldrig slå fel att det kommer extremt mycket snö nu när E är på träningsläger. 

Nu får det komma hur mycket snö som helst, men ni kan tacka mig för att det inte kommer att komma någon mer snö eftersom vi har en snöslunga nu!!

Lycklig och otroligt TACKSAM! 

Privat VS, Sjukvården

I Tisdags var jag till Hudiskvall och träffade Johan Allgulander, han är Naprapat till Herr landslaget i fotboll, så om någon kan knän så är det väl han!

Jag var som ett barn på julafton och längtade så till att få höra vad han hade att säga.

När jag träffar Johan så känndes det direkt att denna man vet vad han talar om, han surrar inte och håller sig till skadan, har ögonkontakt och frågar vad som hänt och historien bakom. 

Jag får sedan lägga mig på britsen för undersökning, han ser att jag har svårt att sträcka ut benet så han lägger en spec. kudde under benet, 

(när jag har varit hos läkarna har jag fått rulla ihop min egan jacka)

Han börjar känna, böja försiktigt och han gjorde en undersökning som inte gjorde ONT utan han såg hur mitt knä rörde, tröck på några punkter och han kännde också att mitt knä glappade. 

(läkaren jag träffade förut gjorde mig så illa att han inte kunde fortsätta undersökningen) 

Jag fick lägga mig på mage och han fortsatte undersökningen och ganska så snabbt så sa han: 

- Du MÅSTE på magnetröntgen snabbt, så här får du inte gå, detta knä är ju sönder!! 

Jag känner mig väldigt lycklig att ha fått träffat honom, på minder än 10 minuter har han ställt en diagnos! 

Han tror att mitt korsband är av och att min menisk är sönder/skadad.

Och mitt ledband var helt OK, så det hade inte smällt av som dom trodde i första läget. 

När vi sedan var klara med undersökningen visade han mig på ett låtsas knä HUR han hade undersökt mig och varför det gjorde ont här han tröck på vissa punkter, och hur det ser ut i knät när korsbandet är av! 

Jag fick med mig hans anteckningar och det känndes så himla bra! 

Snacka om att man blir överlycklig när man träffar på personer som brinner för sitt yrke och dessutom är grymt kunnig!! 

Så igår skulle jag träffa sjukgymnasten. 

Jag tog med mig Johans udersökningsutlåtande men lät sjukgymnasten FÖRST göra SIN undersökning och SITT uttlåtande för att inte färga henne. 

Jag kan säga att undersökningsmetoden var som NATT OCH DAG! 

När hon sedan började prata om att hon trodde det var lårmuskeln så kunde jag inte hålla mig något mer och gav henne Johans utlåtande...

och då visade det sig att det var de skador som hon också hade misstänkt ?!?!

Så på tordags är det dags att träffa min husläkare igen, för att skriva ihop en remiss till ortopeden. 

Jag blir så himla irriterad på detta system, man slussas hit och dit och dom bara gissar och tror, nu hade jag förmånen att träffa Johan och hade lite kött på benen och jag lovar att jag kommer att han ännu mera kött på benen när jag ska träffa läkaren för som jag sagt förut, nu får det bara vara slut på allt daltande...

Man kan undra varför sjukvåden gör kedjan så lång, är det för att man skall självläka och dom som sitter i landstings styrelsen skall få ut sina bonusar? 

Näää, privata försäkringar är det som gäller!!!

Hopp och hej!!!

Mentalt..

Dagen har varit riktigt bra och jag ser verkligen fram emot denna resa, nu har jag varit nere på botten mentalt några dagar och nu är det dags att resa sig och se framåt!! 

Resan kommer att vara smärtsam och säkert väldigt krokig men jag ska se till att resultatet kommer att bli det absolut bästa, i detta accepterar jag inte bara bra..  
Jag hade ett läkarbesök på morgonen men jag blev inte något klokare, han kände på benet men konstaterade att jag hade alldelers för ont för att kunna genomföra en riktig undersökning!? 

Jag känner att jag vill bli uträdd NU och INTE vänta. 

Men jag fick svar på en fråga: och det var att jag INTE kunde göra något värre om jag började att träna benet lätt..(rörelseträna)

Imorgon skall jag på jobbet och " springa" i vattnet med wetbelt, nu är det operation 

PERFECT KNEE som gäller!!

När jag kom hem ringde en sjukgymnast och till henne skall jag nästa onsdag, och jag har även kontaktat fotbollslandslaget naprapat som skall kolla på mig förhoppningsvis redan nästa vecka!!

Denna boll är i rullning och jag lovar att jag kommer att vara pain in the Ass tills jag får RÄTT hjälp, nu får det vara nog med allt gissande och daltande!! 

I övrigt så har jag blivit vallad av Sanna idag, och vi besökte stans hetaste affär. 

Tro det eller ej men ERIKSHJÄLPEN är tydligen stället där det händer!! 

Vi var 20 min tidiga och det stod redan folk och köade utanför. 

När det sedan öppnade kl 12 så var det armbåstaktik som gällde, jag som trodde vi skulle in på en secondhand butik och inte en rockkonsert! 

Eftersom jag aldrig varit där någon gång så fick jag en riktigt rolig upplevelse, det var HUR MYCKET folk som helst, och dom säger att det ännu MER folk på Lördagarna...

 Dessa underbara koppar fyndade jag.

Och för att få in lite pastell i köket så hittade jag denna bricka.

Ha det gött!!