bajs bajs baby!

Jag var till min sjukgymnast i måndags och allt såg bra ut, förutom mitt "knäpp" som jag har i knäskålen, det hämnar mig när jag har utsträckt spänt läge på benet och skall tillbaka till böjt.

Sjukgymnasten höll i knäskålen och då gick det mycket bättre, han trodde att min insida lårmuskel var försvagad och höll inte knäskålen på plats, han rekommenderade mig att köpa ett knäskydd och använda det i de mest utsatta lägena!   

Han sa även att jag kunde börja ta korta snabba promenader, gissa om jag blev lycklig !!

Så igår var jag och köpte ett knäskydd som kändes jätte bra och idag i regn och rusk skulle jag göra debut med PW, laddad och taggad!

Jag började att gå lugnt för uppvärmning, när jag sedan hade gått i 5 minuter så skulle jag öka takten, MEN det gick ju så klart INTE!! 

Jag kände mig som en låghalt som försökte komma framåt, jag kan lova att tårarna

inte var långt borta och det kändes som om detta ALDRIG kommer att bli bra!! 

Jag halta mig runt stugsundsudden med tårarna i halsen och kände mig som världens sämsta, när jag kom hemåt så skulle jag ta mig upp för en ganska brant backe, å då tänkte jag att nu jäklar så trampar jag på, vilket jag gjorde och det kändes BRA...tårarna försvann och de positiva tankarna kom tillbaka, jag är stark i knäet, men det hänger inte med när jag ska försöka öka tempot!!

Väl hemma så berättade jag för E om min tråkiga "PW runda" han säger

- ja men Micaela, detta är första gången som du tar en riktig promenad på 2 månader, tror du att du skulle vara som förr???? 

Det kommer bara bli bättre!! 

Han har alldeles rätt i vad han säger, men ibland är det svårt att acceptera när man vill så mycket mer!!! 

Jag är glad att jag har varit och lyssnat på denna otroligt inspirerade mannen, Anders Olsson som har klarat det mesta på ren envishet och träning!! 

Ingen ting är omöjligt och resan fortsätter!!!  

TRX

Tänk att man vill lite för mycket ibland och jag vill se resultat! 

Med denna rehabresa kommer jag även få träna mitt tålamod, jag går runt på gymmet och funderar över olika övningar som jag skulle kunna göra för att bli starkare i lårmuskeln, något som kan "ta bättre". 

                     


Men passen fortsätter på gymmet, jag har utökat med två TRX övningar och hoppas på ett bättre och snabbare resultat. 

Så imorgon är det bara att bita i det sura äpplet igen och infinna sig på gymmet!! 

Älska träning!!

Nu har jag kört Cirkel träningspass med simningen, det är inte många veckor kvar tills sommaruppehållet och då måste man passa på att göra något roligt OCH jobbigt!

Det var både A och B gruppen som körde, vi hade även finbesök av Nettan och Sarah.

Vi körde bla. Burpees, löpning, hopprep, armhävnings klättring, TRX, och balans. 

1:a varvet var det 30 intensivt/ 15 vila, 2:a varvet 40 Intensivt / 15 vila...Vi han bara två varv och avslutade med en evighetsstafett.

Jag bara älskar att peppa dessa människor till framgång, och dagen efter så fick jag se resultatet då det var väldigt många som hade träningsvärk!! 

Så min förhoppning är att köra på torsdag igen, och då hoppas jag på att flera dyker upp, vad säger du Björn Johansson, du lär komma och utmana Sudden i detta =) 

Dag ett på resan!

Igår var första dagen på en lång rehab resa i gymmet! 

Cykling 10 min, baksidaben curl, boll mot vägg benböj, balansplatta, tåhävning, bäckenlyft, sedan körde jag lite TRX övningar själv, men jag kan lova att musklerna i benet INTE är så starka och mitt högra lår har blivit betydligt mycket mindre!!! 

Men bara att ha tränat lite så känns det mycket bättre i knoppen och rörligheten i knät känns mycket mjukare!!

Nästa vecka tänker jag komplettera gympassen med att gå ner i bassängen och köra lite wetbelt och "springa" i vattnet.

Om två veckor så skall jag tillbaka till Sjukgymnasten för ytterliga koll...

Nu är det bara att kämpa, tänka positivt och se fram mot målet och förhoppningsvis så kommer detta att gå vägen!!

Viljan finns ni skall den bara omvandlas till verklighet!!!!

knapra kudde!

Nu är stygnen eller klamrarna tagen, fy och blä vad det gjorde ont. 

Klammern i knävecket hade vuxit fast och jag profylaxandades och skrek om vart annat...tillslut så hotade dom med en bedövningsspruta och då var det bara till att tugga sjukhuskudde och låta dom dra ut klammern...jag kunde ju inte bli bedövad eftersom jag skulle träffa sjukgymnasten efteråt...

Jag träffade sjukgymnasten och han gav mig de nya övningarna, spänna lårmuskeln på 3 olika sätt, Bäckenlyft, böj-övning ( har bara 90 graders vinkel just nu i knät), benböj från högre än en stol och tyngd överflyttning från ben till ben.

Det är lätta övningar med som dessvärre känns jättemycket eftersom min lårmuskel inte existerar!

Om två veckor skall jag tillbaka till Sjukgymnasten och då ska vi in i gymmet och köra lite fler övningar, och det LÄNGTAR jag till!!! 

Den långa resan har nu börjat, och det är bara att skynda långsamt! 

Stolt som en tupp!

Idag är jag en superstolt simtränare, och läsningen i tidningen värmde hjärtat!! 

Tjejerna var till Ludvika i helgen och gjorde så himla bra ifrån sig! 

4 guld individuellt, 2 guld i lagkapp, 6 individuella silver och 3 brons!!

Så nu väntar Simiaden Finalen den 4 maj i Karlskrona, t

tyvärr så är jag borta då men kommer att göra allt för att putsa de sista i teknikväg!!

Love my work!

Igår var det dags att leda vattenträningen, jag bara älskar det! 

Man får så himla mycket energi och endorfin när man puchar på och peppar deltagarna, jag hade tänkte tagit det lugnt på land, men det slutar ju självklart med att man springer där som en uppskruvad duracell kanin och peppar och hejjar. 

Jag kom på mig själv att jag stod och joggade när de andra i vattnet sprattlade i ring...jaja det är väl min natur att inte kunna fatta att man SKA ta det lite lugnare, tyvärr får jag betala för det idag!

Jag hade gjort ett nytt hårt pass, och det är så skönt när en kvinna kommer efter träningen och tackar för ett hårt och bra pass, det är ett härligt kvitto!

Operation nästa!

Jag for till Ortopeden med mitt MR svar i väskan och tänkte att nu jäklar ska jag se hur mycket dom kan.

Ortopeden kom in och det var min kompis pappa som var ortoped. 

Han börjar berätta att han kollat igenom mina papper och även pappren från förra olyckan.

Jag får berätta hur jag känner idag och mina problem. 

När jag sedan berättar att jag gjort MR redan och har svaret med mig så säger han:  

-Jag vill inte se det utan jag vill försöka lista ut det.

1-0 till läkaren, shit vad roligt med en läkare som VILL och brinner för sitt jobb!!

Han undersöker mig, och sedan säger han: 

- Ja, jag tror att korsbandet är av, sedan efter en stund så säger han: 

- Jag tror även att inre menisken är skadad, 2 rätt av 3 möjliga!

Han läser mitt MR svar och förklarar vad som står där för mig, 

Jag har alltså ett korsband (främre) som är av, min menisk är skadad och jag har en led som är intryckt och som man inte kan göra något åt just nu.

Jag har stora benmärgsödem och vätska i benmärgen, samt att jag har vätska i knäleden. 

Läkaren sa:  

- Ja detta blir operation för dig, såhär kan du inte ha det.

- Vill du bli Opererad i Bollnäs? 

- Ja, svarade jag.

Han börjar skriva ner längd vikt och blodtryck.

Sedan säger han:

- Det här kan gå fort till Operation, eftersom så här han du inte gå och ha ont!

Fort i en läkars perspektiv vad är der? 1,2,3 månader eller är det veckor? 

Jag vill ju inte ta ut något i förskott eftersom jag har gått den 

långa vägen förr utan att det blev något resultat!

Han berättar att man har 3 mån vårdgaranti men skall sätta upp mig på 

förtur och hoppas på att det!

Sedan frågar jag honom om jag kan söka in till PHS och OM jag skulle kunna löpa i Maj/ Juni, han ser på mig och säger: 

- Nä, det kommer vi inte hinna eftersom det är 6 mån rehab på korsband du kommer att kunna leva ett helt normalt liv efter några veckor, men måste träna upp knät från grunden.

 Jag börjar räkna 6 månader det betyder att jag kommer vara helt klar i September TIDIGAST.

Sedan pratar vi träning och jag kan köra allt utom extrem belastning på knät! 

Jag går från den duktige och förtroende ingivande ortopeden med ett STORT leende på läpparna! 

Det har alltså tagit exakt 1 månad och 2 veckor tills jag fick redan på EXAKT vad som var fel i mitt knä, jag har fått höra 3 olika diagnoser ( avslitet ledband, meniskskada med helt korsband, korsbandsskada och meniskskada) med det som Allgulander sa endast 2 veckor efter olyckan visade sig vara korrekt!!

Jag sa att jag skulle vara pain in the ass och det lovar jag att jag har varit!! MEN jag har även kommit någon vart med det också! 

Så det är lycka blandat med förtvivlan som jag nu vänder blad i denna bok och bara ser framåt!!!

Taggad till 1000.

Träningsvärk har fått en helt ny innebörd för mig efter denna helg på Bollnäsess! 

Ett grymt bra konvent med grymma instruktörer och föreläsare! 

När vi kom på fredagen fick vi en yogamatta och ett hopprep från Casall som goodies, 

riktigt bra grejer!

Hela helgen har gått i träningen och kostens täcken, så gissa om man är laddad till tänderna att fortsätta! 

Det som berörde mig mest under hela konventet var föreläsningen med Anders Olsson, där han berättar om sin livshistoria och vilka otroligt höga berg han fått bestiga för att vara där han är idag. 

Jag grät och skrattade om vartannat. 

När föreläsningen var över så fick man sig en rejäl tankeställare...

Bara man har viljan så kommer man otroligt långt på den!

Människan är inte skapad för att gå i samma fotspår dag in och dag ut, får man inte någon utmaning så kan man ju heller inte växa och utvecklas som människa!!

Om man aldrig ger upp så kommer resultatet tillslut! 

Föreläsningen med Linus Johansson var också grymt bra! 

Han berättade om den "nya" anatomin och att man kan se kroppen som ETT stycke och inte som det är idag, uppdelad.

Jag var även på hans Kettlebell klass och den träningen passade mig, 

vilken underbart jobbig träning! 

Så nu är det bara att hoppas på att någon startat kettlebell här i stan! 

Idag kommer alla grejer som ramlar ner på vårt golv få ligga kvar, jag känner mig som ett kylskåp när jag går. 

Och att kroppen är ETT stycke har jag känt av idag, från hälarna upp till nacken på baksidan och armarna och magen på framsidan.

Men då vet iallafall jag att träningen har tagit och jag har gjort rätt, för om någon kommer hem och inte har träningsvärk efter detta konvent så kan det ju heller inte ha varit så utmanande, så japp jag växte som människa under denna helg. 

Helt underbart! 

run forets run!

Idag så kändes det riktigt bra på löprundan! 

Jag hade en positiv röst i Runkeepern som uppdaterade mig om mina kilometertider. 

Men att jag var såhär snabb trodde jag inte, eller jag VET att jag inte var det heller!!

Något som jag kan bli helt galen på när man är ute efter gatorna och löper är dessa hundar som ej är kopplade, jag mötte en stor schäfer varav husse var flera flera meter ifrån honom och inte hade någon kontroll alls över den, känns inte OK för mig.

Plus att jag möter en STOR kamphund som visserligen var kopplad med husse hade kopplet så löst och den började springa mot mig när jag passerade honom..inte så himla roligt!!

Är det inte lag på att hundar skall vara kopplade i tätbebyggt område?

Ha en bra dag, själv så ska jag ner till Gävle för att kolla match och shoppa lite inredning till köketrun !

Energikick!

Vaknade upp PIGG och glad efter två givande dagar på jobbat!!
Snack om Energikick att leda gruppträning, att stå inför en grupp med förväntansfulla människor och peppa och leda dom under 60 minuter det gav mig så enormt mycket.
Jag taggade till, endorfinet sprutade och jag fick en helt enorm energikick under och efter träningen, ett riktigt glädjerus som jag även känner av idag!!
Man blev ju enormt svettig, inte så konstigt när man kör ett aerobicspass i badhuset, men det var något som man inte kände under passen!

I Tisdags var det djupvatten och igår "botten"träning, riktigt roligt och givande!
Så nu får man ta med sig dessa två pass och "finslipa" lite med låtar och övningar...detta är HUR  häftigt och roligt som helst!!