I söndags var det knatteligen i innebandy och grabbarna var med i Stugsund Stars.
På morgonen vaknade jag av att Viktor kommer in med innebandyklubban i högstahugg och är redo för match, klockan var då 6:30 och det var ju NÅGRA timmar kvar till match!
Vid frukosten målar dom upp dagen Albin gör klart ganska så fort att man är med för att man ska vinna, och Viktor kontrar: Men Albin man är med för att man ska ha roligt!
Väl inne på hallen så började Stugsund stars bra och om inte det var nog så lyckades Albin peta in första målet och han höll på att dö av mallighet!
Tyvärr så blev det torsk i de flesta matcher, och det är ju självklart inte målen som räknas, men om man har "herr vinnarskalle" som son så är det väldigt svårt att få honom att förstå det.
Några matcher satt han på bänken och grät, för att dom var "loosers" det enda han pratade om under vilan var att han var sämst, han slog klubban i golvet och sargen när motståndarna gjorde mål, men pedagogisk som man är så försöker man peppa upp honom och säga: det är bara att kämpa på!
Och svaret man får är då: Men vi förlorar ju bara.
Dom hade spelat 6 matcher och inte en vinst, men i sista matchen vände det.
Det blev 1-0 till Stugsund, 1-1 kvittering sedan 2-1,3-1, 4-1 till stugsund Grabbarna gjorde segergester och livet var bra underbart, dom skrek och hejjade på varanndra kramades och gjorde "TV-puckshögen" när det blev mål, DOM VANN matchen och livet var så underbart!
Om man säger såhär, det var ju den bästa matchen för dom att vinna, för de andra 6 förlusterna kommer dom inte ihåg!
När dom sedan hade firat klart och tackat sin hejjaklack så var det dags för Albin att uttrycka sin glädja: Mamma, man kan ju säga att vi vann hela tuneringen OCH att vi är bäst i hela Europa!
Här är det allt eller inget som gäller!!
Viktor däremot fick frågan om han hade gjort något mål, då kom svartet:
- Nej, jag ville inte göra något mål jag ville bara ha roligt!
Jag längtar verkligen till nästa år då dom ska vara med påknatteligan igen!
