Måste bara skriva av mig av min rädsla, frustration och orolighet!!!
En väldigt nära vän till mig höll på att förlora sitt liv igår, varför, varför..jag vet att # har mått dåligt pga vissa omständigheter, men inte SÅ dåligt att man vill ta sitt egetliv...åhhh om man bara kunde få svaren, på frågorna, nu hoppas jag på att # kommer att få den hjälp # behöver, och jag/vi kommer att finnas där för dig och detta är nog inte en lätt situation att vara själv i heller....som vän så blir man väldigt fundersam över om man inte ser när någon mår så dåligt, eller är det så att jag inte känner # så bra som jag trodde, vi satt ju och pratade jätte länge bara 2 dagar innan och allt känndes jätte bra trodde att det började att lösa sig, men vilket bakslag!?
I frågan hur man gör som vän i en sådan situation, finns det nog inte något svar, det enda jag vet är att jag absolut INTE kommer att ta mina vänner för givet och att man är glad för varje dag man har med sina vänner.....detta kommer nog att vara ett inlägg som jag kommer att återkomma till!!!
Gratior est solito post maxima nubila Phoebus, post inimicitias clarior est amor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar