Avdramatisera!

Som många vet så hade ju Söderhamn sin första Pride förra helgen, det var helt underbart!! 

Glada människor och fantastisk atmosfär!

Jag åkte in till stan på Fredagen för att lyssna på "Grann pöjken" som skulle föreläsa om hur det var att växa upp i Söderhamn som bög.

Innan jag åkte så frågade Viktor vad jag skulle göra? 

Jag förklara enkelt och lätta att jag skall in till stan för att lyssna på Tobias om hur det var att växa upp i Söderhamn som Bög!

Viktor rynkar sin lilla näsa och utbrister: ÄR HAN BÖG???

Jag försöker att avdramatisera det hela och frågar honom: 

- Men vet du vad bög är? 

Han svara : Nääääää

Jag förklarar att det är när killar tycker om andra killar och att det finns även finns tjejer som tycker om tjejer.

Han ser lite skärrad ut och funderar en sekund när han säger: 

- Men mamma, tycker han om MIG också för att jag är kille?? 

Ännu en gång fick jag pedagogiskt berätta att det är precis samma sak 
som att pappa tycker om mamma. 
Men om man är bög eller lesbisk så är man kär i en person som råkar ha samma kön.

Lite förvirrad av vårt samtal så går han iväg och börjar fundera...sedan så kommer han och berättar: 

- Men mamma om det är två tjejer som tycker om varandra så kan dom ju få barn?

Jag frågar hur han tänkte då.?? 

- Jo men mamma, dom kan ju låna en kille så då kan båda tjejerna få barn.

Jag kan säga att jag är glad att jag åkte in och lyssnade på Tobias föreläsning, 

jag tycker som han att man skall avdramatisera ordet BÖG, Viktor har ALDRIG reflektera att vissa personer tycker om samma kön utan i hans värld är alla lika och jag hoppas att den toleransen finns hos många barn som vuxna! 

bajs bajs baby!

Jag var till min sjukgymnast i måndags och allt såg bra ut, förutom mitt "knäpp" som jag har i knäskålen, det hämnar mig när jag har utsträckt spänt läge på benet och skall tillbaka till böjt.

Sjukgymnasten höll i knäskålen och då gick det mycket bättre, han trodde att min insida lårmuskel var försvagad och höll inte knäskålen på plats, han rekommenderade mig att köpa ett knäskydd och använda det i de mest utsatta lägena!   

Han sa även att jag kunde börja ta korta snabba promenader, gissa om jag blev lycklig !!

Så igår var jag och köpte ett knäskydd som kändes jätte bra och idag i regn och rusk skulle jag göra debut med PW, laddad och taggad!

Jag började att gå lugnt för uppvärmning, när jag sedan hade gått i 5 minuter så skulle jag öka takten, MEN det gick ju så klart INTE!! 

Jag kände mig som en låghalt som försökte komma framåt, jag kan lova att tårarna

inte var långt borta och det kändes som om detta ALDRIG kommer att bli bra!! 

Jag halta mig runt stugsundsudden med tårarna i halsen och kände mig som världens sämsta, när jag kom hemåt så skulle jag ta mig upp för en ganska brant backe, å då tänkte jag att nu jäklar så trampar jag på, vilket jag gjorde och det kändes BRA...tårarna försvann och de positiva tankarna kom tillbaka, jag är stark i knäet, men det hänger inte med när jag ska försöka öka tempot!!

Väl hemma så berättade jag för E om min tråkiga "PW runda" han säger

- ja men Micaela, detta är första gången som du tar en riktig promenad på 2 månader, tror du att du skulle vara som förr???? 

Det kommer bara bli bättre!! 

Han har alldeles rätt i vad han säger, men ibland är det svårt att acceptera när man vill så mycket mer!!! 

Jag är glad att jag har varit och lyssnat på denna otroligt inspirerade mannen, Anders Olsson som har klarat det mesta på ren envishet och träning!! 

Ingen ting är omöjligt och resan fortsätter!!!  

30-års fest

Vilken helg, vilken helt underbar helg.

Söderhamn kokade av HBTQ människor, jag hann in på stan för att lyssna på Tobias Norman när han hade föreläsning på Biblioteket, det var riktigt bra!! 

Det var även en helt hysteriskt helg med planering och fixning. 

Lördag kl 14:45 skulle E´s 30-års fest börja, och 30 personer skulle anlända med packning hit, dom visste inte vad som skulle hända under dagen.

 

Lönns buss kom kl 15 och plockade upp oss för att ta oss till hemligt ställe...

Det hemliga stället var badhuset, där vi genomförde Fångarna på Hällåsen, där var Dr. Mugg och höll i gåtorna, vi körde rebus under vattnet, stafett och dragkamp, det var 4 st lag och inget lag ville förlora.. Det vinnande laget hade några tunga namn och vann med 3 guldpengar....

Efter det så kom Lönns Buss och hämtade upp oss för att ta oss till Stugsunds IK lokalen för mat, fest och musik hela natten lång!!!

Emil hade en helt underbar dag/kväll han fick även en dröm i uppfyllelse då han fick spela trubadur..där satt han och trummade och sjöng väldigt länge och han bara NJÖT!!!

När vi kommer hem sent på natten så kommer vi hem till ett hus täckt av halm....det kändes helt underbart när man inte ens kommer in genom ytterdörren...

E började packa bort hö och en som är skäligen misstänkt för detta hade sin bil parkerad utanför oss, så den blev täckt med halm.

Boob-Job!!

Nu är det nog dags för ett boob- jobb!! 

I helgen när 18 vin-fnittriga tjejer bytte om efter SPA:t så börjas 

det prata tuttar, hängande, storlek, amning, osv. 

Min äldsta och närmsta vän Karin vräker ur sig: 

Men Micaela du ser ut som den där Marys mormor....

- Men va faaan, det är ju bara två skinnpåsar som hänger 

rakt ner på henne, så illa är det väl inte??...

Hon skyndar sig och säger : 

- Ja, men det är ju bara för att du är så solbränd och bikiniranden så markant....  

Puss på re Karin, det Känns riktigt skönt att sola i vassen ännu ett år till!!

Nu blev det mycket!

Denna helg har gått till historien!! 

På fredagen när solen sken och det var högsommarvärmen skulle vi och två par till Maria och Pär på middag och vuxen poolparty! 

Vi åt mat,pratade, skrattade och hade det så himla underbart, sedan var det dags att hoppa ner i poolen, och där satt vi tills vi såg ut som svampar, dock väldigt törstiga svampar. 

Kl 04:00 klev vi upp ur poolen och ögonen gick i kors, men det var en helt fantastisk kväll

Emil och jag kom hem vid 05, och kl 10 , började jag min färd till Brandstationen då vi skulle fira Camillas möhippa, min cykel har väl aldrig varit så himla använd som den varit sedan Matstafetten. 

Vi mötte upp Millan, eller Laura Craft på stationen, Erik och Christer 

var så snälla och hjälpte till att genomföra detta. 

Millan hade ögonbindel på sig under påklädnaden och visste väl inte riktigt vart hon befann sig, bara att två män höll på att klä på henne!

Sedan var det dags att genomföra ett riktigt brandmanstest, hon fick gå i 9 minuter med full utrustning i lutning och i rejäl fart, tuberna på ryggen väger 20 kg.. 

Hon klarade av det hur bra som helst, och fick ett intyg om hon vill söka till brandman! 

När de andra åkte på lunch och lite uppdrag så åkte Jag, E och Lantto till Johan och Johannas dop för Milton, men innan det hade vi skjutsat Albin på kalas, när vi åker ut från gården så har vi PUNKA på bilen, hmmmmm stressad Japp!

När vi kom till dopet så var det helt fantastiskt och all stress försvann och ett sånt vackert dop i en sån underbar miljö!

Johanna och Ewa hade bakat ett fika bord som var enormt!

Vi var tyvärr tvungna att avrunda lite för tidigt tycker jag, eftersom det var dags att fortsätta med Möippan. 

Det blev ännu en sen kväll med ett gäng härliga brudar, gissa om man längtar till bröllopet den 13 juli.   

När jag la mig i sängen så fantiserade jag om den sköna skönhets sömn jag skulle ha, men tji fick ja!! 

på morgonen kommer Albin in och jag ser hur svullen han var i ansiktet, jag gnuggar ur gruset i ögonen och tror jag ser fel, men så var det inte. 

Det såg ut som om han gått en boxningsmatch utan blåmärken.

Jag ringer 1177 och dom ber oss åka in direkt till Jouren, men här hemma så skulle vi ha öppethus för E fyller 30, och en massa släkt från Dalarna var påväg hit. 

E skjutsade upp oss till Jouren och läkaren skickade oss vidare till barnavdelningen i Huddik omgående med Taxi.

Vi kommer upp och dom måste ta en massa prover, men Albin är SJUKT rädd för sprutor och måste få lustgas, allt förbereds men det drog ut på tiden så vi hann spendera många timmar på lekterapin som var vår räddning igår! 

Vi fick till svar att dom trodde att han hade en infektion underhuden och den satt mellan ögon-  och - öron gång så det måste behandlas med en gång. 

Lyckligtvis så visade proverna att det INTE var en infektion som dom befarade.

Vi fick åka hem med kortison och en annan tablett för att få ner svullnaden, och så får vi avvakta och se så att det inte sväller upp igen och att svullnaden försvinner helt.

Imorse var det bättre med ännu en svullnad?! 

Så idag är jag TRÖTT och känner att det har varit en helt galen helg som började helt underbart men som slutade i en helt orolig och nervös situation!! 

Ha det gött!!