Plikten klar!

Nu är det gjort, det som jag har väntat på och varit lite nervös över, jag har försökt att inte tänka så mycket på pliktverket utan ta det som det kommer!

Jag åkte ner till stockholm på Tisdagen och sovöver hos Karro och Mats, en perfekt uppladdning!

På onsdag morgon var det lite svårt att äta frukost, då började tankarna och funderingarna på VAD som skulle hända under dagen, och vilka som skulle vara där och konkurera mot/med mig?

Väl inne vid registreringen så släppte mycket av nervositeten och jag bara LÄNGTADE till att få börja göra testerna!

Jag var i grupp A, och vi började med IQ-test på datorn, det var inte helt enkelt kan jag säga!

Efter lunchen var det samling och när vi satt där, helt oförberedda kom det in allvarliga Poliser och psykologer in i samlingsrummet och ropade upp en efter en!

Jag fick träffa en manlig och kvinnlig polis, jag berättade lite om mig och dom frågade många frågor.

Det var mycket dilemma frågor och allt jag tänkte på var att svara just så som JAG tyckte och hur jag tror jag skulle agera i vissa situationer.

vissa svar kanske verkade vara konstiga, men det får jag stå för!!

Efter att jag kom ut från intervjurummet så kändes det helt konstigt, och man börjar funderar:

Fick dom veta det dom ville om mig? Och fick dom rätt bild av mig??

Allt som allt så är man sin största kritiker!

Svar får jag vänta på att få ända till veckan innan midsommar..

den som väntar på något gott..väntar alltid förlänge ;)

Sen var det medicin och där blev jag godkänd.

Idag var det Psykolog test / samtal där fick jag träffa en STOR kille han såg riktigt hård ut när han kom in och ropade upp mitt namn i rummet, men när jag började prata med honom så var han riktigt sympatisk och det kändes bra!

Jag pratade på och var mig själv, självklart var jag nervös och inte lika avslappnad som om är i det vanliga livet, det var endel krångliga frågor som fick mig att tänka till lite!

Allt som allt så här 10 timma efter så känns det bra, jag vet inte om jag har förträngt det "dåliga" men nu kan jag säga att jag är en erfarenhet rikare och detta här har varit ett riktig "vem är jag egentligen" upplevelse!!!

Jag träffade en tjej på pliktverket som jag umgicks med dessa dagar, vi pratade och diskuterade efter de olika "blocken" det kändes jätte skönt att ha någon att prata med och som samtidigt gick igenom samma pressade situation som en själv.

När vi skiljdes åt på Central station så bytte vi nummer för att uppdatera oss om hur det gått och vi önskade varann lycka till.

Det påminnde mig om filmen Se upp för dårarna, och om jag inte missminner mig så kom båda tjejerna i filmen in på PHS, hoppas att vår historia slutar på samma sätt!

Go natt nu ropar kudden mitt namn!