En olycka kommer sällan ensam!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? 

Igår när jag ligger i soffan med knäet i högläge så var Viktor och en kompis i köket och lekte. 

Jag hör en SMÄLL och det blir knäpptyst! 

Min första tanke var: Vad var det för byrå som rasade? 

När jag sedan hör jag hur Viktor kvider. 

Jag krånglar mig upp ur soffan och hoppar ut till köket, där  ligger han och håller sig för huvudet och har RIKTIGT ont. 

Jag frågar hans kompis vad som hände och han sa bara: Han slog i huvudet.

Eftersom jag inte kan bära Viktor så fick jag lite panik och bad honom gå in till 

soffan för att jag skulle få läget under kontroll, han var dyngsur i svett och hade så ont i huvudet!! 

Just då kommer min mamma och Albin hem, jag ringer 

1177 för att jag ser på honom hur ont han har. 

När jag väntar på sköterskan så ser jag på Viktor hur hans ögon börjar bli tyngre och tyngre. När jag kommer fram i telefonkön så berättar jag händelsen för sköterskan, och just då ser jag hur hans ögon börjar rulla och han blir kritvit i ansiktet, jag säger med darrig röst: 

- Ni får skicka Ambulans, har håller på att falla bort. 

Jag gör allt för att hålla honom vaken, konstigt nog så går jag in i en stålkvinnoroll och pratar lugnt och sansat fast jag egentligen var LIVRÄDD. 

Jag börjar fråga honom om han minns vad fröknarna heter på skolan, -det vet han inte, han vet inte vem han hade lekt med och han kommer inte heller ihåg var vår katt heter...

Pulsen slår fort på mig och jag pratar med SOS i luren, det känns som om en minut är en timme, jag frågar SOS om Ambulansen blivit bandvagn, han blev sämre och ville bara sova. 

Jag får reda på Ambulansens position hela tiden och ALDRIG förr har det tagit så lång tid mellan Klossdammen och Stugsund, jag vet att dom körde med blåljus men shit vad rädd jag var!!
 

När Ambulansen kom så infann sig en trygghet hos mig. 
All eloge till ambulanspersonalen vilka änglar, jag visste då att allt skulle bli bra! 

Lilleman var tagen och ville bara sova, ganska snabbt lastade dom oss i ambulansen och färden gick till Huddik.

Det är ju en parodi allt, igår var jag på akuten i Falun med mitt knä, 10 timmar senare ligger min son i en Ambulans påväg till Huddik sjukhus med befarad hjärnskakning och jag sitter med kryckorna i högsta hugg. 

Till råga på allt så berättade sjukvårdaren att hon var lite varm för dom hade varit på Badhuset i ett ärende...men hallå direkt från MIN arbetsplats sedan direkt hem till MIG. känns som om cirkeln är sluten nu va?  

När vi kommer till Huddik så blir vi inlagd och han får inte äta eller dricka på flera timmar. 

Lilleman ville bara sova och när han vaknade så kräktes han. 

Sedan var det bara att sova och dom kom in och kollade hans blodtryck, och kollade hans ögon honom en gång i timmen.

När vi sedan vaknar på morgonen så var det dags för lite frukost och det märks på honom att han inte har samma ork.

Vi blev utskrivna på förmiddagen och färden gick hem till Stugsund. 

Så nu är vi hemma med hjrnskakning och är ordinerad vila för att låta  

Så nu ska lilleman ta det lugnt och bara vara hemma och mysa.     

Måtte 2013 bli bättre, för nu har väl vi rågat måttet av sjukhusdramatik på ett bra tag!!