Tårar till 1000!!

Igår var det dags, dagen D var här och allt var perfekt! 

Jag var väldigt nervös eftersom att jag satt upp detta som ett stort mål och mina förberedelser hade gått hur bra som helt, INGET kunde stoppa mig!!

Vi började med 2 km löpning på 200 meters bana, jag löpte in på 9.45 och hade 30 sekunder tillgodo!..Lyckan var total!!!!  

De två resterande grenarna, Harres och lyfta docka hade jag ju klarta av förut och det kändes som om det var ett lätt uppdrag!

Jag började med Harres, och vi fick köra en "provrunda", den gick hur lätt som helst och jag laddade om till rundan på tid.

Jag börjar med en Kullerbytta, rundar första pinnen, hoppar över hindret och sedan KNAK, BRAK och SMÄRTA!!! 

Jag hörde hur något knäcktes i kroppen, dom från rekryteringen som sotd 5 meter ifrån hörde hur det brakade i mitt knä och det blev kallaballik, Dom skriker; AVBRYT, jag kommer inte upp från golvet för där stod 3 personer för att stabilisera mitt knä och en försöker att lugna mig...

Alla tankar snurrar, det är fan inte sant, mitt jävla knä som jag tränat upp, som jag haft stenkoll på och som enligt min humbum doktor ska vara helt friskt har ÄNNU en gång dragit undan mattan under mina fötter och krossat mina drömmar!!

Jag ligger där på golvet, försöker att övertala Robban från rekryteringen att jag KAN genomföra detta, och att mitt knä är OK, tårarna sprutar och jag vet inte vad som gjorde mest ont, mitt knä eller min skalle?!! 

Envis som jag är så ställer jag mig upp och gör en benböj, då börjar smärtan på riktigt!!! 

Min dröm, det var MIN dröm som försvann där på golvet i Falun, alla förberedelse alla timmars träning, alla som stöttat mig och vad händer, jo mitt KNÄ viker sig och jag kan inte genomföra testerna! 

Jag sitter på sidan och ser personer klara av testerna och jag ville kräkas för att jag såg hur mina chanser var helt borta!! 

Jag tror aldrig att jag varit så ledsen, det gjorde så ont i kroppen, tårarna sprutade och det mentala fick sig en riktigt käftsmäll! 

Sjuksköterskan kommer tillbaka och vi blir ombedda att uppsöka sjukhuset när testera var över. 

Innan vi åkte kom rekryteringen fram till mig och sa några väl valda ord, och dessa ord kommer nu att vara min tändvätska!!! 

för om man vill något tillräckligt mycket så ger man inte upp i första taget!!

Jag och E åkte till akuten på Falun och fick kanonbra hjälp, dom röntgade för att se att inte något ben var av, sedan kom det in en ortopedspecialist för att känna, läkaren och specialisetn trodde båda att det var ledbandet som var av eller uttänjt. 

Dom sjukskrev mig och remitterade mig till en sjukgymnast som jag ska får träffa inom 2 veckor...

Så här ligger jag i soffan nedbäddad med knät i högläge och äter värktabletter..

E sa en förståndig sak igår: 

Micaela, allt har en mening, men vad detta har för mening vet jag inte?

Sedan säger han.

- Jo Micaela nu vet jag, meningen är kanske att dom kanske kommer att öppna distansutbildningen igen??

Vi måste se framåt! 

Så nu börjar min långa väg tillbaka, för tillbaka till testerna ska jag igen, jag ger inte upp...