Nu är det nära, tidigt imorgon bitti smäller det!
Jag känner oro, tänk om det inte blir bra?
Tänk om jag aldrig blir bra? HUR ont kommer det att göra,
och tänk om min dröm ännu en gång går i krasch!?
Tänk om jag aldrig blir bra? HUR ont kommer det att göra,
och tänk om min dröm ännu en gång går i krasch!?
Men jag måste tänka positivt även denna gång!
Detta är en rutinoperation för kirurgen, mitt knä kommer att bli mycket bättre, starkare och ett knä som jag kan lite på, jag kommer springa tjejmilen den 7 september och jag kommer komma tillbaka fortare än Bernhard och jag kommer att klara av fysproverna i Januari...
Hej hå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar