Liv!

Idag går mina tankar oavkortat till Stefan Livs anhöriga och hela Lokomotiv Yaroslavls lags anhöriga.

Jag och E var alldeles tagna igår, tårarna rann och vi satt tysta efter sporten och bara stirrade in i väggen som om vi var i en bubbla, tankarna snurrade och det är helt ofattbart att en människas bortgång kan påverka en så mycket trots att man inte känner honom, måste betyda att den människan har satt sina spår genom sin sport och TV rutan!!

Jag vet att E tog det riktigt hårt, Stefan var 30 år 2 små barn och fru, E kunde relatera till honom!

Tänk om det hade varit deras lag(e´s lag) som hade kraschat när dom skulle åka på en bortamatch eller åka på träningsläger??

Vill egentligen inte tänka tanken för då blir jag helt paranoid!

Man ska vara rädda om varandra och inte ta varandra förgivet, för vem vet när det är sista gången du får krama eller säga :jag älskar dig. till din man, barn, mamma, pappa, syskon, kompis,släkting?

Som en vän skrev till mig: "tiden läker inte alla sår men dom blöder inte lika mycket"..förstår inte HUR man lyckas, men vi är människor och vår hjärna gör så att vi klarar oss igenom tragiska situationer.

Jag har väldigt svårt att se att min hjärna skulle samarbeta med mig om jag var tvungen att gå igenom det som Stefans anhöriga måste gå igenom nu!!!

Himlen har ännu en gång fått en stjärna.

(tyvärr alldeles förtidigt)