Min finsmakare till man.

Jag fick fin Belgisk choklad av min syster som hon köpte när hon var i Bryssel.

Igår när pojkarna somnat tänkte jag att vi skulle smaka en lite bit.

Så vi dukade fram chokladen som var av smakerna lakrits och Chili.

Sarah hade varnat mig att chilin var STARK och det sa jag till E.

Han gör inbrott i chokladen som var väl förpackad, snabbt bryter han en bit.

Jag ryter till honom att det inte är någon Marabou chokladkaka vi äter,

men det struntar han i.

E tar en HEL bit i munnen och börjar tugga, jag tar en

pytteliten bit och känner hur stark choklad är.

Jag påpekar det till E som är mitt uppe i sitt tuggande men han säger att det inte var starkt alls och att jag är en vekling.

Jag hade ett glas vin till, så jag sköljde munnen mellan tuggorna och JO det var riktigt starkt.

Så hör jag hur han börjar snörvla och torkar sig om näsan, sen SPRINGER han till köket

och står och sköljer munnen i vatten ett bra tag.

Jag hör en ramsa om hur jäkla stark chokladen var, och pust och stön vad jobbigt att ha chili i hela munnen.. jag höll på att skratta ihjäl mig.

Det är så när man är glupsk.

Sen satt han i soffan och var bekymrad över att det var så starkt i munnen, snabbt som bara den packade han ihop chili chokladen utan att tänka på att hans fru kanske skulle vilja ha en till bit.

Istället öppnar han Lakrits kakan, och den smakade ju inte nå lakrits alls tyckte han, men det kanske kan bero på att hans smaklökar var bedövade?

Nästa gång jag tar fram den här chokladen så köper jag en helt vanlig Marabou chokladkaka till honom och jag får pysa på den dyra fina belgiska chokladen själv..

allt har en mening.